enlitenflickasdagbok

Jag träffade en kille på internet, en sida som heter Badoo. Vi snackade länge, och började även snacka i telefon. Sen bestämdes träff. Lördagen den 5 januari åkte jag med fjärilar i magen till Karlshamn där han skulle möta upp mig och Lufsen.

Vi satte oss i hans bil och körde till Svängsta, där han och hans hund bodde. Efter lite slagsmål kom hundarna tillsist överens.Och allt kändes så jäkla bra.

På tisdagen ringde min psykolog och ville träffa mig på onsdagen, vilket betydde att jag var tvungen att åka hem. Detta berättade jag för honom. Han visste sen tidigare att jag var deprimerad och tog medicin för det. Men när han fick höra att jag gick hos psykolog, och dessutom så ofta som en gång i veckan blev det genast en konstig stämningen. Trots det föreslog han en filmkväll med mys och gottis innan han körde mig till tåget. Pussar och kramar och "vi ses snart igen".

På onsdagen får jag sms. Han kan inte vara med någon som är psyksjuk...

 

Vad menas egentligen med psyksjuk? Är man störd? Galen? Jag känner mig inte galen. Jag känner mig ledsen. Jag känner ibland att allt är meningslöst, att jag misslyckas med allt gång på gång. Jag har en personlighetsstörning som innebär att jag bara ser fel med mig själv. Självförtroendet och självkänslan ligger nere i botten, och jag är osäker på allt jag gör.

Men jag är också en bra människa. För den "riktiga" Sara finns där inne, och den får jag hjälp med att försöka hitta. Och jag bryr mig om mina nära och kära. De betyder allt för mig. Och jag vet att jag betyder mycket för dem.

Jag tror även att jag är en bra flickvän. Jag är omtänksam och kärleksfull. När jag går in i ett förhållande så går jag in till 110 % och med öppet hjärta (vilket i och för sig inte alltid är så bra då man lättare blir sårad). Men jag ger hela mig. Och jag mår bra. Jag mår som bäst i ett förhållande.


Jag var tvungen att smsa ett gammalt ex och fråga om han tyckte det var jobbigt att jag var deprimerad när vi var tillsammans, och om jag var sjuk i huvudet. Hans svar löd "Nä, märktes inte så mycket att du var depp.. Men sjuk i huvudet är du inte!".
Egentligen sjukt att jag överhuvudtaget behövde frågade honom, men såååå skönt att höra!!

Jag tror min depression märks mest av att jag är väldigt trött och orkeslös. Och även ibland väldigt överkänslig, och tar åt mig minsta lilla, även när någon skojar eller är sarkastisk. Det märks nog även att jag är osäker på mig själv, både insida och utsida. Men galen? Sjuk i huvudet? Störd? Nej!
Psyksjuk? Ja, jag är deprimerad. Men psyksjuk låter så fel. Och det slog hårt när han skrev så.

 

 

Psyksjuk...