enlitenflickasdagbok

Klockan är halv 5 på natten, och jag sitter och lyssnar på sentimentala låtar och storbölar.

Så, här kommer ännu en låt och den handlar så mycket om mig. Ännu en gång håller jag på att hamna där nere på botten. Och varje gång är det en kamp att ta sig upp igen. Jag halkar ner ett antal gånger. Det är väl egentligen inte förrän på våren som jag når toppen, som jag känner mig levande igen.

Jag vet, det är jättetråkigt att läsa mina deprimerade inlägg. Men jag måste få skriva av mig, det har jag alltid behövt. Jag har 5-6 fyllda dagböcker, och i gamla anteckningsblock från skoltiden kan jag hitta sidor där jag skrivit en massa. Även brev till personer som jag aldrig skickat, där jag förklarar hur jag mår och känner. En massa tankar helt enkelt.

Nåja, här kommer låten!

 

 

 

 

 

 

"Nobody said it was easy
It's such a shame for us to part
Nobody said it was easy
No one ever said it would be this hard
Oh take me back to the start"

 

 

 

...

 

 

 

En vecka kvar till operation. Jag vill inte!!!
Jag är inte rädd för själva operationen, inte rädd att den ska göra ont. Inte det jag tycker ska bli jobbigt.
Det som jag tycker är jobbigast är att jag i ca en månad efter kommer gå och blöda. Jag som knappt står ut att ha mens 5-7 dagar i månaden ska nu behöva stå ut med det i ca 1 månad. Och inte fan får man använda tampong. Nej det ska vara äckliiga bindor. Så jag kommer känna mig äcklig och ofräsch, känna mig klumpig och obekväm och vara rädd för att blöjhelvetet ska synas. Jag ska hålla mig inne hela tiden. Inte iväg och träffa nån (förutom syrran och Fija). Inte ut på krogen. Alkoholpengarna kommer gå åt bind-inköp istället. Och smärtstillande tabletter. För det måsta jag se till att ha hemma!

Tack och lov kommer min mamma hit för att ta hand om mig på själva operationsdagen. Jag lär inte va människa den dagen efter narkosen. För tydligen ska det göras under narkos, inte lokalbedövning som de först sa. Det ska bli najs! Det är mysigt att sövas.Och så slipper man vara medveten om vad de gör och sånt. Och det är skönt!!


Idag har jag mått illa hela dagen, och kräkts två gånger. Vet inte alls va det är, för jag mår bra annars. Får väl se vad det blir av det. Är kanske magen som reagerar på penicillinkuren jag tar pga urinvägsinfektion. Tar sista tabletten imorgon, så vi får väl se.

Nu ska jag sova, Har varit sömnig en timme nu, men fastnat framför datorn. Inte bra!!!

 

 

God natt och sov gott!
Kram

 

 

 

 

SUCK!!!

Då flera på facebook funderat över denna...



så känner jag mig skyldig till att publicera lösnigen.
Fast först kan ni ju fundera! =)

 

 

 

 

 

 

 

Funderat klart? Tryck då på den lilla bilden!

  



Fattar ni? Okej att min fina ritning är skev och ser för jävlig ut. Men ni fattar va?!


Tack och hej! =)

 

 

 

 

 Går rykte om att Jimmy var ett stort jävla svin och var otrogen mot mig. Så nu är alla känslor för honom borta. Okej att jag är arg och sviken. Fast ganska nollställd också om ni förstår vad jag menar. I gårkväll hade jag ångest som fan, och var ledsen och förbannad. Jag var ute och gick halva natten, bara för att göra av med känslorna i kroppen. Det var skönt. Idag har jag faktiskt inte tänkt på det så mycket. Jag ska dit imorgon och ta mitt pick och pack, säga åt honom att han aldrig mer får träffa Lufsen (vi bestämde tidigare att han gärna fick låna Lufsen ibland då de båda verkligen älskar varandra), och sen gå där ifrån. Jag ska inte fråga om ryktet är sant. Han kommer väl ändå förneka. Vill inte höra fler lögner. Och egentligen, det spelar ingen roll om det är sant. Jag bryr mig inte. Han har sårat mig oavsett. Och nu räcker det helt enkelt!

 

 

Så därför publicerar jag ännu en gång denna låten (har gjort det tidigare när mitt hjärta blivit krossat, men den passar ju "så jävla bra")!!!! Den säger allt det där man känner. För man är ju ledsen, och tårarna kan komma ibland. Men sen ibland så mår man bara så jävla bra över att det är slut. Och det är ju precis så. Förstår ni hur jag menar??

 

 

 

 

"Jag har slutat att känna, fast det fortfarande känns
Du är ändå min stora kärlek fast det fucking bränns
Tårarna kan komma trots att veckor blivit år
Kan fortfarande känna din hand på mitt lår
Jag skakar vid tanken på att du tillhör någon annan
Kommer alltid fundera på hur det blivit om du stannat
Timmar blir veckor tills tiden försvinner
Tårar blir tankar tills kremeringsugnen brinner"
.......

"DU, det är över nu och all våran tid är slut
För det finns inget kvar (finns inget kvar)
DU, det är över nu och det känns galet sjukt
Jag mår så jävla bra (mår så jävla bra)"

 

 

 

Nu tar jag en dag i taget. Fokusera på mig själv och på de som faktiskt bryr sig om mig. Har en underbar familj som älskar mig för den jag är. Och har en underbar vän som finns där i både vått och torrt. Det är jag väldigt lycklig för! <3

 

 

 

 

 

 

 

 

Och ja just det...
Min kärlek Jimmy gjorde slut i torsdags förra veckan.
Sen ångrade han sig på lördagen.
Jag skulle fundera på det.
När jag väl bestämt mig för att våga chansa igen...
Ja, då ångrar han sig igen.
Igår.

 

 

Ska lägga upp en del kläder på tradera, men tänkte att mina trogna läsare skulle ha första titten om det är något som vill köpas?!


Kjol i fejkskinn. Aldrig använd. Storlek 36



Halternecklinne. Begagnat. Storlek M


Tubtopp i spets. Storlek S


Linne i spets. Storlekslapp borttagen, men har för mig att det är en 36:a

Linne i spets. Lössittande modell. Aldrig använt. Storlek S


Topp i spets. Aldrig använd. Storlek 36


Linne med dödskalle. Storlek M

Klänning. Köpt på tradera så den är begagnad. Storlek 36


Klänning. Aldrig använd. Storlek S


Jacka i glansigt material. Storlek 10, men vet ej om det är engelsk eller usa storlek. Är typ som 36/38.


Baksida av jacka. Rosa blommor och svalor.



Fler bilder finns.
Alla kläder, utom de som det står att det aldrig är använda, är begagnade men i väldigt fint skick.

Hör av er här på bloggen, eller på min mail: [email protected] om intresse finns.
Ni har tre dagar på er, sen läggs de upp på tradera!

 

 

Tack och hej! =)

Min värsta fiende kom fram i natt. Jag hatar henne!
Min västa fiende är mig själv. När jag mår dåligt. När min självkänsla ligger nere på botten. Då dyker hon upp. Tar över. Med svarta ögon och ilska i kroppen. Med ett hjärta som pumpar ut ondska i blodet. Smärta, hat, svartsjuka. Med knytna nävar och hårda ord.

Jag blir en annan. Jag blir smärtan jag har inom mig. Jag blir hon som ständigt säger åt mig att jag inte duger. Att alla andra är bättre. Att jag inte är värd nåt eller någon. Och hon skriker så högt att jag inte kan låta bli att lyssna på henne. Jag blir svag...

Hon förstör så mycket. Hon förstör allt bra. Krossar det i tusen bitar. Jag vill inte. Men hon tar över min kropp och mina tankar. Jag känner mig maktlös. Mitt förstånd blir överröstat av henne.

Sen plötsligt, när skadad redan är skedd, försvinner hon och lämnar mig med kinder svarta och blöta av mascaratårar. Och det är jag som får försöka hitta styrkan att bygga upp det som rasade igen. Jag som får försöka förklara och be om ursäkt. Vilket är svårt. Jag skäms. Jag är ledsen. Jag är ärrad.

 

 

 

Jag längtar tills den 10 september. Då ska min kamp börja. Det kommer bli hårt och tufft. Jag kommer vilja ge upp. Men jag ska kämpa. För min skull. För din skull. För er skull.

 

 

 

 

 

 

Jag kommer nog aldrig passa in...