Tack!
Trots pengabekymmer och olika "hälsoproblem" är jag lycklig. Jag sitter och tittar på det finste jag vet, han ligger och vilar efter en tuff arbetsdag. Och jag kan inte sluta titta och le. Han fyller mig med en sån otrolig värme. Tänk att jag hitta honom!
Tack för att du finns och för att du är min! Du är underbar Jimmy!!!
Tack för att du finns och för att du är min! Du är underbar Jimmy!!!
Nu ska jag krypa ner till honom.
Puss
Ensamt
Min pojke är iväg på festival, har varit det sen i torsdags men kommer äntligen tillbaka till mig imorgon!
Kan inte fatta hur mycket jag redan tycker om honom!!
Bor i hans lägenhet nu när han är i väg så tack och lov kan jag krama hans kudde och känna hans doft!
Idag har jag storstädat hans lägenhet. Det behövdes verkligen! Men nu är här rent och fint! Duktig flickvän! =)
Idag har jag storstädat hans lägenhet. Det behövdes verkligen! Men nu är här rent och fint! Duktig flickvän! =)
Nu blir det lite pasta och vin, sen får vi se vad resten av kvällen bjuder på.
Puss och kram
Ännu en dag
Jag är helt slut, både psykiskt och fysiskt. Vill mest bara gräva ner mig nånstans. Så mycket jag bekymrar mig över, och så mycket som känns så hopplöst just nu.
Hälsan och pengar är det som snurrar runt mest i huvudet just nu. Jag väntar på kallelser till både gyn och gastro. Och pengarna är helt slut, och jag vet inte hur jag ska klara mig i höst.
Har jag berättat att jag ska gå ett 15-veckors behandlingsprogram? Då den vanliga psykiatriska öppenvården inte räcker till för mina behov har jag nu blivit flyttad till mellanvården, och i spetember ska jag börja ett behandlingsprogram på 15 veckor, tre dagar i veckan. Det blir allt från gruppterapi, inviduella samtal och social träning till avslappningsövningar och aukepunktur. Jag ser detta som en jättestor chans för mig och känns som det kan bli min vändning på mycket., Problemet är bara att min aktivitetsersättning tar slut i september. Har sökt nytt, men får jag inte det beviljat kan jag därför inte gå detta 15-veckorsprogram, utan måste, efter ca 5 år sjukskrivning, tvinga mig ut i arbetslivet pang bom vilket jag inte kommer klara.
Så, nu väntar jag på besked från försäkringskassan. Dock fick jag veta att deras handläggningstid är 4 månader så därför kommer jag inte få svar förrän sept-okt och därför inte ha någon som helst "inkomst" i två månader.
Och jag vet inte hur jag ska klara detta. All jävla oro samlas som en klump i magen och idag vill jag inte ha någon som helst kontakt med omvärlden, så mobilen är avstängd!
Ångesten ligger där hela tiden, och jag skulle vilja, och behöva, ta theralen. Men det går inte för då blir jag en zombie och kan inte ta hand om min hund...
Hälsan och pengar är det som snurrar runt mest i huvudet just nu. Jag väntar på kallelser till både gyn och gastro. Och pengarna är helt slut, och jag vet inte hur jag ska klara mig i höst.
Har jag berättat att jag ska gå ett 15-veckors behandlingsprogram? Då den vanliga psykiatriska öppenvården inte räcker till för mina behov har jag nu blivit flyttad till mellanvården, och i spetember ska jag börja ett behandlingsprogram på 15 veckor, tre dagar i veckan. Det blir allt från gruppterapi, inviduella samtal och social träning till avslappningsövningar och aukepunktur. Jag ser detta som en jättestor chans för mig och känns som det kan bli min vändning på mycket., Problemet är bara att min aktivitetsersättning tar slut i september. Har sökt nytt, men får jag inte det beviljat kan jag därför inte gå detta 15-veckorsprogram, utan måste, efter ca 5 år sjukskrivning, tvinga mig ut i arbetslivet pang bom vilket jag inte kommer klara.
Så, nu väntar jag på besked från försäkringskassan. Dock fick jag veta att deras handläggningstid är 4 månader så därför kommer jag inte få svar förrän sept-okt och därför inte ha någon som helst "inkomst" i två månader.
Och jag vet inte hur jag ska klara detta. All jävla oro samlas som en klump i magen och idag vill jag inte ha någon som helst kontakt med omvärlden, så mobilen är avstängd!
Ångesten ligger där hela tiden, och jag skulle vilja, och behöva, ta theralen. Men det går inte för då blir jag en zombie och kan inte ta hand om min hund...
Nej, nog om det dåliga. För det har ju även hänt en bra sak! Jag har gått och blivit med pojkvän! <3
En fredagskväll för ett tag sen sprang jag ner till systembolaget, en halvtimme innan stängning. Och där var Han! Han med de vackraste ögonen jag nånsin sett. Jag kunde inte sluta titta, och det verkade inte Han heller kunna. Men inte kan man ta kontakt med någon på systemet. Vad säger man?! "Tjena, vad ska du köpa idag då?" Nej, det gick ju inte... Och med tunga steg betalade jag och gick därifrån (tyvärr hade jag lite bråttom)... Smsade min syster Lina direkt och berättade att jag just sett den vackraste man någonsin. Men men, vad skulle man göra. Bara hoppas att han inte var turist (Karlskrona vimlar av turister!) och hoppas på att träffa på honom fler gånger.
Senare på kvällen festade jag med Fija och Tora. Vi bestämde oss för att sticka ut till Playbar. Hade jätteskoj. Och plötsligt bara stod Han där. Och Han kände till och med Fija och Tora. Så vi började prata direkt, skojade om situationen på systemet, hur Han hade sett hur jag vänt mig om efter honom, hur Han velat skynda på sin kompis för att bli klar samtidigt som mig. Och sen dess har vi träffats! Och jag går runt på rosa moln när jag tänker på eller är med honom!! <3
Så nu vet ni det! =)
Nej, nu ska jag tvinga i mig lite mat, sen får vi se vad jag orkar och känner för att göra.
Puss
Puss
Skitdag...
Dagen började med huvudvärk och yrsel. Det blev värre och värre och tillsist kräktes jag.
Efter en tupplur kände jag mig lite bättre, men yrseln förvandlades till ångest. Så nu har jag gått här ett tag med tårar rullandes nerför mina kinder och en massa tankar som snurrar runt i huvudet. Mest om det där med vad cellprovet visade och vad jag faktiskt ska gå igenom. Enkelt och vanligt ingrepp in my ass. Det är vad gynekologen säger. Men för mig är det skrämmande och ångestfyllt. Sjukhus och alla ingrepp och operationer jag genomgått där skrämmer ihjäl mig. Jag orkar inte mer sjukhusbesök.
Och att gå och vänta på kallelsen... Varför måste det ta en evighet?! Kan det inte bara bli gjort?! Men ser verkligen inte fram emot att blöda en månad efter. Skoj... Och infektionskänslig blir man, så bada kan man väl inte. Nej usch! Har ju järnbrist redan, så det lär väl bli ännu värre nu. Jippi, precis vad jag behöver. För jag är ju inte alls redan trött hela tiden.
Nej, en cigg behöver jag nu!!!
Förresten, tur att jag ska till vuxenpsyk imorgon så jag kan gråta av mig lite!
Allmänt
Hade mardröm om Tilda i natt igen. Men idag fick jag träffa henne och pussa och krama henne. Min lilla trollunge! <3
På lördag är det namngivning, och allt jag skulle fixa är klart! Presenter, klänning och något att grilla. Eller ja, jag tänkte göra egen potatissallad också, men den gör jag på fredagkväll eller lördag förmiddag. Den ska ju va fräsch! Någon som har ett bra recept på potatissallad? Nu menar jag alltså inte sån man köper i affären, utan det ska vara nypotatis, rädisor och sånt. Annars får jag googla! =)
Nu blir det en droppe theralen så att jag kan sova och komma upp tidigt imorgon.
Haj svaj!
Mardröm
Vilken jävla natt, eller rättare sagt morgon. Vaknade tidigt, antagligen pga en täppt näsa. Men jag orkade inte gå upp ur sängen, utan sen låg jag och slumrade till och från. Och jävlar vilken mardröm jag hade. Trots att jag vaknade och sen somnade så kom mardrömmen alltid tillbaks.
Jag drömde att jag, Lina och mamma var och kollade på Tilda när hon spelade bandy. Efteråt skulle Tilda vidare med laget, det var mörkt och de skulle cykla dit de skulle. Vi skulle komma efter. Men när vi kom fram hade de blivit av med Tilda. Panik!!! Vi sprang ut i mörkret och kallade förtvivlat på henne. Hon syntes inte till någonstans. Vi ropade och ropade, och sprang runt och letade. Paniken steg. Tillsist hör vi någon som gråter och ser sen Tilda komma gående som i trans. Nu ser jag allt som i en film. Jag ser hur en man står längre bort bakom ett träd och tittar på oss. Eftersom jag nu ser det som en film kan jag direkt förstå vad som hänt. "Filmen" försvinner och jag, Lina och mamma gråter hysteriskt medan vi håller om Tilda och frågar vad som hänt. Hon kan inte svara, hon bara gråter.
Plötsligt är vi hemma. Vi sitter i mammas och pappas soffa. Nu är även Anna och Emma här. Vi skiftar om att sitta hos Tilda medan hon ligger och sover i soffan. Hon sover i en evighet. När hon sen vaknar försöker hon berätta vad som hänt. Hon hade cyklat vilse och en man i en bil hade stannat och frågat henne varför hon var själv ute så här sent på kvällen. Han erbjöd henne skjuts, och hon hade hoppat in i bilen. Först hade han varit snäll, som en kompis, förklarar Tilda. Men sen hade han tagit hennes hand och börjat gnugga den mellan hans ben. Det var så hemskt när hon berättade, hon kunde inte riktigt förklara med ord då hon inte förstod var som hänt, och varför han gjort så.
Här vaknar jag och mår illa. Ligger i sängen en stund, men slumrar till igen. Då börjar drömmen om. Om och om igen, ibland lite annorlunda, ibland mer detaljerad. Ibland är gärningsmannen redan med från början och tittar på när Tilda spelar bandy, ibland smyger han in i omklädningsrummet och tittar på när flickorna duschar och byter om.
Varje gång vaknar jag och känner mig illamående, ibland alldeles våt av svett. Detta är nog den värsta mardrömmen jag haft.
För er som inte vet vem Tilda är så är det min systerdotter som är 7 år. En liten tjej som ännu inte förstår vad ondska är, en liten tjej som njuter av livet och allt fint och roligt som livet erbjuder.
Jag får fortfarande en klump i magen när jag tänker på drömmen. Och på hur mycket farligt som faktiskt lurar där ute i världen. Hade något hänt mina syskonbarn hade jag gått under. De är min största kärlek, och just nu längtar jag ihjäl mig efter dem alla; Theo, Elias, Vilde, Tilda och Lilly! <3
Men på lördag får jag träffa dem, ja till och med hela min älskade familj! Längtar!!!
