enlitenflickasdagbok

Ska jag vara ärlig är det ingen bra dag idag. Kanske jag vaknade på fel sida efter en jobbig natt med många tankar som snurra runt i huvudet.

Så idag känner jag mig:

• Förvirrad - jag vet varken in eller ut längre
• Arg - på min sömn, på mig själv, på försäkringskassan, på det mesta i mitt liv
• Ledsen - jag vill inte vara olyckligt kär
• Trött - mest hela tiden, och jag har ingen aning om hur jag ska kunna bryta det
• Ful - jag får inte till frisyren, min mage är svullen, benen korta och tjocka, rumpan hängig och slapp, jag har finnar som får mig att se ut som en tonåring i puberteten, jag är snart 28 år och ser ut som en liten 20-åring och det vill jag inte längre
• Dum - jag har sabbat för mig själv

Jag har en skuld till försäkringskassan. Har varit ganska säker på att denna skulle betalas senast den 12 januari eller att man innan dess skulle kontakta dem om en avbetalningsplan. I onsdags läste jag att det var senast den 9de jan. Jag ringde dem genast och förväntade mig att man via telefon skulle komma fram till en avbetalningsplan. Men det visade sig att man ska fylla i en blankett och skicka in. Då jag inte har skrivare kan jag inte skriva ut denna blankett på deras hemsida. Istället ska jag få den hemskickad. Lugnt ju tänkte jag, då får jag den på fredag och skickar in den direkt. Men oj... Fredagen visar sig vara en röd dag. Så jag får blanketten tidigast på måndag och då är det för sent. Så antagligen måste jag betala in dessa 5100 kr på måndag, pengar jag knappt har. Och jag är så dum som skulle fixat detta för längesen. Men jag är glömsk och korkad!


Och jag är trött hela tiden. Detta gör mig förvirrad och ännu mer glömsk. Och jag vet inte hur jag ska göra för att bryta detta jävla mönster. Eller jo det vet jag egentligen, det är att få något att göra på dagarna t ex ett jobb. Men det är ju lättare sagt än gjort. Det finns inga jobb... Kanske jag borde ansöka om en praktikplats, bara för att ha något att göra. Kanske på ett dagis/en förskola.
Och jag borde sätta igång med träning. Ska ansöka om gymkort, något man får betalt av försäkringskassan när man har aktivitetsersättning.


Och den här jävla kärleken... Det tar musten ur mig. Och jag blir tokig, galen. Lycklig som fan ibland, men samtidigt så jävla rädd för att förlora det jag har, att han plötsligt blir trött på mig och hittar någon roligare. För det kan han ju göra, det får han göra. Det är inget mellan oss. Men det hade krossat mitt hjärta. Han är den jag vill ha, den jag hade kunnat göra så otroligt mycket för. Men samtidigt vill jag ha någon som känner likadant. Som älskar mig för den jag är, som hade kunnat gå genom eld och vatten för mig. Men finns han egentligen?!

Äsch, jag blir ännu mer deppig av att skriva detta. Jag vet att det är mensen som knackar på dörren, då blir jag så här känslig.

Nu blir det tvätt för hela slanten. Snart slut på rena trosor ju, trots att jag fick några i julklapp (en önskan som slog in i alla fall =) ) och sen även handlade på mellandagsrean.

Så ni får ha det så bra.
Puss på er!!!