Frågan lyder:
Jag älskar honom så!!!
Och frågan är; ska jag ge upp honom helt och gå vidare, eller ska jag acceptera och nöja mig med hur det är just nu och inte ge upp?!
Svaret är egentligen enkelt. Jag vill inte vara utan honom!! Hellre ha honom litegrann, än inte alls. Jag är så lycklig de stunder jag tillbringar med honom, och det är verkligen värt allt.
Jag bara önskar att han vill ha mer...
Kommentarer
Postat av: Sarah.
Det är skrämmande hur mycket jag känner igen mig i det du skriver. Man vet att det bästa för en är egentligen att ge upp, gå vidare och glömma allt. Men den lilla lyckan man känner när man är med människan får en ändå att stanna kvar. Vi är nog ganska envisa och tänker "någon dag kommer han nog vakna upp och känna likadant" och så sitter man här och väntar. Jag hoppas att det löser sig och blir bättre. Att vara olyckligt kär är hemskt. Men visst är det så att man hellre känner smärta än ingenting alls? Ta hand om dig!
Trackback
