enlitenflickasdagbok

 

 

 

Ikväll kommer det bli ett deppigt inlägg, så jag ber redan om ursäkt för det. Och vill ni inte läsa depp så har jag redan varnat er!

 

 

Vet egentligen inte var jag ska börja. Så det kommer nog bli lite osammanhängande och en massa ordbajs. Men behöver få ut det. Och visst, jag kan förstå folk som undrar hur jag kan skriva om sånna privata saker så här öppet. Men ni ska även veta att jag faktiskt har "hjälpt" några stycken, de har kontaktat mig med frågor om allt möjligt då de också mår dåligt. Även om jag inte hjälpt dem med just det har jag kunnat försöka svara på deras frågor, och även informerat en tjej om hur man har rätt till aktivitetsersättning när man mår så här, och hur man ansöker om det. Så även om det är privata saker så är det ändå så skönt att få ur sig allt och sen även få respons av andra. Som jag tidigare i något inlägg skrivit så är psykisk ohälsa fortfarande tabu och något skamligt. Jag kan fortfarande skämmas över att gå in genom dörren till psykiatiska avdelningen. Jag oroar mig för vad folk som ser mig ska tänka, och det är egentligen väldigt sjukt!!!
Hur som helst, tack för er respons och att ni även delar med er av era problem!


Hur som helst, tillbaka till mitt depp.
Jag har känt ett tag nu att jag är på väg neråt. Problem med sömnen, ångest allt oftare och mycket tårar.Antingen sover jag jättemycket, eller knappt någonting alls, vilket gör att jag inte orkar hitta på nåt. Lägenheten förfaller, jag har missat tre tvättiden pga att jag sovit, och min behandlingsgrupp har jag knappt gått dit på ett par veckor. Ingen lust, ingen ork...

 

Det enda jag orkat göra är festa, supa. Så tyvärr har det blivit mycket av det på sistone. Och ändå vet jag att jag mår dåligt av det. Det är även då jag får mina dumma impulser, vilket skrämmer mig som fan. Ändå fortsätter jag. Nu är pengarna ändå slut, vilket är på både gott och ont. Jag kan inte festa mer, men jag kan heller inte göra nåt annat.
I två dygn har jag varit utan min ena medicin, tyvärr den som jag mår så dåligt av att inte ta (yrsel, stickningar i kroppen m.m). Nu ikväll fick jag äntligen tummarna ur röven och gick (halkade framot) till apoteket på sjukhuset. Inte lätt när det är halt och man är yr, och dessutom har en hund som drar nåt så fruktansvärt.
Väl framme fick jag min medicin, men när jag skulle betala hade jag för lite pengar på kontot. Hade endast 112 kr, och medicinen, 98 tabletter, kostade 188. Då brast det, och efter mycket tårar och tjat gick apoterkaren med på att sälja mig ett mindre paket på endast 29 tabletter. Skönt tänkte jag, då får jag lite pengar över. Men icke. Det kostade 102 kr, så nu har jag endast en ynka guldtia på kontot. Dessutom kommer jag om 29 dagar behöva lägga lika mycket pengar på ny medicin. Jag blir galen!!!

Och pga pengabristen kommer jag inte kunna köpa några julklappar. Kanske inte ens kunna ta mig ner till Svedala och fira jul. Kan jag ta mig ner hade jag ändå skämts och känt mig som en jävla idiot som inte har några julklappar till mina syskonbarn. För det är trots allt det som räknas när man är liten...

Känns som att jag snart vill ge upp. Lägga mig under täcket och bara sova. Glömma världen och alla problem för ett tag. Vet att det inte funkar så, men det hade varit så skönt att få ta en paus ett tag.

 

Jag har även haft så otroligt ont i min mage ett tag nu. Får sånna otroliga kramper. Är öm hela tiden, och sen helt plötsligt är det som ett knivhugg, ganska långt ner i magen. Igårkväll/natt var jag på väg att åka in till akuten. Det gjorde så ont, jag kallsvettades och mådde illa. Dessutom är magen så svullen så kan knappt ha några jeans på mig. Sitter faktiskt just nu med uppknäppta byxor.
Går på p-piller och har mens, så kan inte va gravid om ni nu tror det! =)

 

Nej, nu ska jag sluta gnälla och istället ladda hem nån film som man kan kolla på ikväll. Kanske Battle Royal, var längesen jag såg den. Eller Venom, som en vän tipsade mig om och som faktiskt är på nedladdning just nu. Går trögt dock...


Nej, ni får ha det så bra.