enlitenflickasdagbok

Jag är så trött. Gråter för ingenting.
Sov knappt alls i natt. Så det är kanske inte så konstigt.
Men blir även trött av hela situationen jag är hamnat i. Det tar musten ur mig. Jag vill bara hitta lugnet, tryggheten och känna den där sköna känslan när allt bara är bra och flyter på.
Ni förstår kanske inte alls vad jag menar. För det handlar om något jag inte vill skriva om här. Det ligger för djupt i hjärtat, och jag kan bara inte öppna upp mig så. Kan bara säga att det handlar om kärlek. Olycklig sådan...


Har frågat det förr, men frågar det igen: Varför finns det ingen knapp som stänger av känslorna??? Det hade varit så skönt ibland!
Och en som stänger av tankarna som snurrar i huvudet.


Hur som helst. Tror jag håller på att bli smått galen. Men det är kanske därför det heter "kär och galen"?!

Fjärilarna finns kvar i magen när jag ser dig, och trots att kärleken är olycklig så kan jag inget annat att le när du är i närheten. Och trots allt så mår jag bra.



Allt är så förvirrande!