enlitenflickasdagbok

Det är väl konstigt att små saker, helt vanliga vardagliga saker, kan påverka en så otroligt mycket ibland.
Igårkväll, t ex, bröt jag ihop när jag duschade. Jag använde schampot och balsamet som jag tidigare bara använt hemma hos Tobias, och doften tog mig tillbaka till honom, den påminde bara om honom!
Och idag på jobb... Jag städade ett rum där lakanet i sängen var alldeles ihopskrynklat. Varje morgon när man vaknade bredvid Tobias undrade jag hur fan han sov egentligen. Lakanet var alltid ihopskrynklat och låg bara på typ halva madrassen.
Jag saknar honom så jävla mycket. Saknar att vakna tidigt hemma hos honom och smyga iväg till jobb medans han fortsatte sova. Saknar att räkna ner timmarna på jobb för att tillslut gå hem till honom, ibland har jag till och med sprungit lite. Saknar de slöa morgnarna när han sitter vid datorn och jag vid teven för att sakta vakna till liv. Saknar att bli upphämtad nätterna när han slutat jobba. Saknar fan allt, alla små saker som fått mig att må så bra.
Men jag vet också att jag en dag kommer titta tillbaka med ett leende, utan att det längre gör ont. Hoppas bara den dagen kommer snart. Inte för att jag vill komma över honom egentligen, utan för att jag inte vill vara ledsen...


Slut på deppet. Tårarna blötar bara ner mig...


Går istället över till Lina och Tilda snart för att se lillasyster Emma på tv. <3