enlitenflickasdagbok

Veckan har varit underbar. Har spenderat den i lilla Torsås.
Allt har varit så perfekt. Underbart väder, underbart sällskap! Nästan som i en lyckliga dröm.

Men idag satte man sig på tåget för att åka hem... Och plötsligt får man ett sms som får det uppbyggda drömslottet att rasa och man vaknar ur drömmen.
Det är sjukt att allt kan vända så snabbt! Från "jag-är-så-lycklig-så-jag-vill-dansa-och-sjunga-och-skrika-värsta-vårskriket" till tusen tårar som jag förgäves försökte gömma där jag satt på tåget, och som inte alls vill sluta rinna.
Dom rinner faktiskt fortfarande, men nu är det för fler orsaker; försöker sluta röka men hade gjort vad som helt för en cigg nu, pluggar men får inte in nåt i min lilla skalle och ska ha muntlig examen på torsdag eller fredag (ser jag inte fram emot). Tankar snurrar runt runt.


Är jag så hemsk som vissa människor påstår? Jag skulle nog inte hålla med om det, men andra kanske gör...
Hur som helst är jag trött på att få höra om vad jag gjort eller inte gjort. Låt mig vara, låt mig leva som jag vill. Den enda (om någon alls) jag skadat är mig själv. Jag försöker alltid undvika är såra någon, jag tänker nästan alltid på det bästa för andra och sätter mig själv åt sidan. Jag vill ingen illa, men tyvärr blir det så ändå ibland.

Jag hatar detta. Vill inte vara orsaken till att någon är ledsen...


På något sätt visste jag redan från början att det skulle bli så här.


Nu måste jag fortsätta plugga.

Hej då