...

Imorgon bär det av till Kalmar för att få mig inläggd på psyk.
Det känns skrämmande, otäckt, förjävligt, hopplöst, meningslöst. Inte bra alltså. Man vill ju tro och hoppas att det kanske fixar sig denna gången, att jag får någon mirakelmedicin som gör allt bra, som får mig att fungera som jag ska. Men samtidigt, varför skulle det gå bra nu?! Allt annat har ju skitit sig, varför inte detta också?!
Känner hundra tusen hur många som helst som tar antidepp men inte fan blir dem bättre av det. Stabilare kanske, men när man väl faller så faller man långt.
Vad jag hoppas och ber om är faktiskt att dem ska testa ect på mig. Dem som inte vet vad ect är kan jag berätta att det är en elchocksbehandling, dvs man blir sövd och får el genom huvudet. Detta ska då stimulera olika signalsubstanser i hjärnan som gör att man mår bättre. Låter ganska konstigt och hemskt. Men jag har hört att det funkar på många, och även min kära storasyster är ett levande bevis på att det funkar. Så varför inte?! Är trött på alla dessa mediciner dem proppar i mig. Totalvägrar snart ta fler!
Har i och för sig hört en del negativa saker med ect också. Några som har tappat minnet. Detta kan hända, det är en biverkning, om än mycket sällsynt. Men kolla listan på biverkningar på de mediciner jag tar idag. Inget snack om saken - ect verkar sjukt mycket säkrare. Dessutom har jag ändå tappat en del minne, för det gör man när man är deprimerad. Många saker jag inte kan minnas, som är helt borta för mig. Hellre må bra och inte minnas något, än att må dåligt och inte minnas något.


Nu är det ju så att jag kommer bli inlagd på obestämd tid, och någon dator vill jag inte ha med mig. Inte fan riskerar jag att nån galen människa förstör eller stjäl min fina dator.
Så bloggen kommer ligga vilandes så länge. Istället ska jag försöka skriva ner allt för hand, och sen lägga ut det här i efterhand.

Önska mig lycka till.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0