enlitenflickasdagbok

Trots yrsel och utslag i ansiktet av den nya medicinen mår jag ganska bra idag.
Igår städade jag och kastade ut allt som påminner mig om honom. Det kändes bra, som ett hejdå du är inte värd flera tårar.

Min jävla depression kämpar jag vidare med. Dom skrev ut mig alldeles för fort!
Som sagt har jag fått utslag av min nya medicin. Blir det inte bättre så får jag nog sluta med medicinen och då har allt varit förgäves.
Jag hatar dessa jävla mediciner som dom stoppar på en med löften om att dom funkar, det är många som blivit bra av dom...
Läser man sen i olika forum på internet så verkar det bara vara 50-50. Hälften känner av en förbättring, medan andra hälften inte känner ett skit, eller till o med blir sämre. Jag kan lätt säga att enda gången min nya medicin ger en förbättring är när de trappar upp dosen. I några dagar blir jag då galet bra - jag blir rastlös i kroppen och vill springa hoppa dansa, jag blir på bättre humör, jag blir pigg, och från att ha kunnat sova 24/7 sover jag bara 2-3 timmar/dygn.
Men lika snabbt som detta kommer, lika snabbt försvinner det. Och det var ju det som hände när jag var inlagd. Dosen höjdes och läkaren sa att jag inte passa in, att jag inte behövde ligga inne. Och pigg o glad som jag var då höll jag så klart med.

Nu ska jag iallafall träffa någon från försäkringskassan på torsdag. Jag har ju aktivitetsersättning och får om jag vill prova på lite olika saker. Jag får praktisera, jag får plugga typ två kurser/termin, jag får hålla på med olika hobbys m.m. Detta ska vi nu planera, jag ska få hjälp med att fixa vad jag vill. Jag har ju telefonskräck, och att sätta sig och ringa runt för att få praktikplats är nästan omöjligt för mig. Sånt kan dom hjälpa till med, och det är bra!
Tror jag ska läsa två ämnen på distans och börja träna på friskis och svettis. Det är min plan just nu iallafall. Komma igång lite smått i min egen takt liksom.

Kanske till o med jag kan börja leva mitt liv...