enlitenflickasdagbok

Ja nu har man varit ute i kalmar och festat.
Och jag känner mig fulare än någonsin!!! Varför vet jag faktiskt inte. Tror det är för att jag börjat ställa så många krav på mig själv. Har aldrig förr varit så fixerad av min vikt. Men nu är det så himla viktigt!

Och oavsett om jag nu klädde mig i mina "finaste" kläder så kände jag mig ändå ful och misslyckad.
Jag känner mig som ett andra val, om ni förstår vad jag menar. Får han inte den han vill så tar han den näst bästa, som då är jag... typ. Känns inte alls bra!

Jag vet att där är folk som älskar mig. Min familj, och inte minst André! Men varför känner jag mig inte bra nog för att bli älskad?! Jag bara tror folker tycker en massa negativt, som typ att "henne är det synd om, henne måste vi ta hand om" eller "hon har ingen annan, då är hon lätt att få".
Usch, jag vet inte.
Mår som sämst när jag druckit, och ändå fortsätter jag dricka... Dumma jag!





Träffa er innan idag. Det var svårt! När ni hade gått föll jag ihop och grät. Jag vet inte vad jag ska göra eller säga.
Tänker på er hela tiden, även om jag kanske inte visar det så bra.



Nu ska jag sova. Tack o lov har jag en hund som har längtat efter mig hela kvällen, och blir så glad när jag kommer hem! Det värmer i hjärtat!!! <3

Men som sagt, ska sova nu.
Tack o hej, leverpastej. Som Bert brukar skriva! =)

Puss