Arg (och ledsen) som ett bi






För snart två veckor sen knackade min granne på min dörr. Han frågade om jag var hundvakt eller om hunden var min?! Jo, det är min svarade jag, för Lufsen är ju min, BARA MIN!!! Men oj vad jag blev förvånad när grannen sen började klaga på Lufsen att han skäller och stör mycket. Jag tappade verkligen hakan. Aldrig någonsin har jag fått klagomål angående Lufsen, tvärtom! Han skäller nästan aldrig, han är en ovanligt tyst hund. Det är när det knackar/ringer på dörren eller när posten kommer. Då skäller han ett, max två skall, sen inte mer. Det är när han blir lite skrämd som han skäller till. När jag är ute med honom och möter andra hundar så skäller inte Lufsen, då gnyr han.
Så när min granne kom och knackade på och på ett otrevligt sätt sa detta hade jag så svårt att tro på honom. Jag försökte förklara att jag precis flyttat in och att han inte va van vid ljuden än, och att jag dagen innan varit iväg en del och då samtidigt hade någon i trappen flyttat ut och då antagligen låtit en del i trappen så att det var det han skällt på. Men grannen fortsatte och hotade med att ringa hyresvärden. Så tillsist sa jag okej, ring hyresvärden, och sen stängde jag dörren. Och började storböla såklart. Så jag reagerar...
Hur som helst bestämde jag mig tillsist (efter många tårar och telefonsamtal med både pappa och mamma) för att bevisa motsattsen, att Lufsen inte alls skäller när jag är iväg.
Dagen efter, tror jag det var, hade jag tvättid och då passade jag på. Efter att ha varit nere i tvättstugan satte jag mig i trapphuset för att lyssna. Jag satt där tyst som en mus för att vara helt säker på att han inte hörde mig. Efter 5 minuter gick jag in och berömde honom.
Nästa gång jag var nere i tvättstugan gjorde jag likadant, men satt i 10 minuter innan jag gick in och gav honom beröm. Och så fortsatte jag. Som längst satt jag där i typ 20 minuter, och då räknar jag inte med tiden jag var i tvättstugan. Men inte fan skällde Lufsen. Inte en enda gång!

Senare på kvällen skulle jag in till stan. Då tog jag min gamla mobil och satte igång kameran så att den filmade medan jag var iväg. När jag kom tillbaka hade jag en timme lång film att titta på, och det var den tråkigaste och mest händelselösa film jag nånsin sett. Lufsen var tyst, han gick runt i lägenheten lite grann, la sig i sängen, sen vid ytterdörren sen tillbaks. Han suckade nån gång och gäspade lite. Men han skällde aldrig!

Sen har jag faktiskt inte tänkt så mycket mer på det. Mest att jaja, grannen är väl en sån som klagar för minsta lilla, men att jag faktiskt har bevis nu om han ringer hyresvärden. Men inget hände, och veckan efter, i måndags, åkte jag och Lufsen ner till Skåne.


Igår kom jag hem från Skåne, och idag gick jag genom posten. Ser då brev från min hyresvärd, och visst fan är det en varning.
Ett utdrag: "Vi har fått in många klagomål på att Er hund står och skäller och stör övriga boende i huset. Trots påpekande från dina grannar så har ingen bättring skett. Vi ber Er omgående ordna hundvakt då Ni inte själv är hemma och kan se till så hunden är tyst."
Läs påpekande från DINA GRANNAR. En granne har sagt till mig, och om det nu skulle råka vara så att han har rätt i sina klagomål så har det fan blivit förbättringar!!! Lufsen är tyst, han kan inte vara tystare!!!

Jag storbölar verkligen nu. Jag vet att jag måste ringa min hyresvärd på måndag, men jag är så rädd för konflikter och ger hellre upp än stannar kvar och försvarar mig. Jag kan inte, jag vet inte hur man gör. Jag är så jävla feg för vad folk ska tycka och tro om mig. Och om någon säger nåt om mig eller om vad jag gör, som t ex det här med Lufsen, känner jag mig värdelös och nästan tror på det han/hon säger. Japp, sån är jag...

Hur som helst så förstörde detta hela min helg. Jag är arg och ledsen och känner för att sätta igång hög jävla arg musik för att störa min granne. Men då får han ju verkligen nåt att klaga över.

Det är så konstigt sånt här. Nu ikväll när jag var ute med Lufsen gick jag förbi minst fyra lägenheter där musiken dunkade och folk pratade, ja till och med skrek, ute på balkongen. Detta är sent på kvällen. Om Lufsen nu skällt så är det på dagen och då bara någon enstaka gång. Jag är fan sjukskriven och går hemma om dagarna. Det är inte så att jag lämnar honom 8 timmar om dagen mån-fre. När jag ska iväg tar jag med honom om det finns möjlighet. Hur kan jag få varning, men inte de i huset bredvid som har värsta festen?! Jag fattar inte...



Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0