enlitenflickasdagbok

Då har man fyllt 26 år... Inget jag direkt är glad över, känns mest jobbigt att bli äldre. Men det var en småmysig dag med scones och varm choklad med vispgrädde till frukost, fläskfilé till middag och semlor til efterrätt. Ville inte ha något besök, så det var bara mamma, pappa, lillebror och jag. Eller på morgonen var lillasyster och hennes son här också. Myspys!

Imorgon ska jag till sjukhuset i Lund. Ska kontollera mitt lilla hjärta, vilket jag gör nån gång vart tredje år, eftersom jag föddes med och opererades för hjärtfel som liten. Det ska nog gå bra, fast jag undrar om dom kan kolla hjärtat nu när det är i tusen bitar...

Efter sjukhuset ska jag till Eslöv för att hälsa på min storasyster och hennes underbara små söner! Det var jättelänge sedan jag var där, så det ska bli sååååå kul!!

Annars händer väl inte så mycket mer just nu. Har lite mer energi än innan, men vågar inte hoppas på det bästa. Så på tisdag eller onsdag blir det inläggning.


gonatt

Jag och min underbara lillasyster Emma stack över till Köpenhamn med ett galet gäng, för att se Suicide Syndicate spela. Emmas pojkvän Peder spelar trummor. Hade mycket trevligt trots några "hållerpåattbörjagråta"-attacker.

Erik har då gjort slut. Jag var väl ganska beredd på det, men fy fan vad ont det gör!!!
Erik och jag var kanske inte tillsammans så jättelänge, men det var väldigt intensivt och seriöst direkt.
Jag trodde verkligen att det skulle va han och jag i framtiden, att planerna vi hade skulle ske.
Jag älskar honom och hans underbara barn! Jag kände mig som en i familjen, och jag tyckte verkligen om att "leka" mamma. Jag älskade att göra nytta, som att laga köttbullar eller vika tvätt.

Tyvärr är jag deprimerad och har varit det i halva mitt liv. Och periodsvis funkar inte jag alls. Det var det som knäckte vårt förhållande.

Så nu är man hemma hos föräldrarna för att först fira min födelsedag (26 år idag, söndag) och sen läggas in på psyk för att få mer hjälp. Medicinerna dom så gärna proppar i mig funkar inte, får bara en massa biverkningar... Är så jävla trött på det. Och är så jävla trött på att det förstör för mig och dem jag tycker om. För när jag är nere vill jag inte ha med nån att göra, så jag stöter bort folk. Och jag vet att jag gjorde så med Erik. Jag förstör för mig själv.
Men nu ska jag ta tag i allt. Jag tänker kräva att få mer än en massa mediciner.
Det är exakt 13 år sedan jag blev dålig, det är halva mitt liv!!!! Nu får det vara nog!



Sov gott!

Efter att börjat med min nya medicin har jag haft sömnproblem. Flera nätter i rad har jag gått runt i min lägenhet med ryckningar i kroppen. Jag har omöjligt kunnat slappna av, vilket har innebärt att jag inte kunnat somna.
I natt somnade jag vid 6. Hade tvätttid kl. 7 men lät mig sova till 9. Sen har jag varit igång hela dagen. Känner mig speedad och inte alls trött.
Och så här har det varit flera nätter nu. Max tre timmar per dygn sover jag. Det är hemskt!!!!

Idag har jag då som sagt tvättat. Tvättade alla textiler jag kunde komma åt - gardiner, överkast, soffklädsel, kuddar m.m.  Jätteduktig känner jag mig. Fast jag har ett värdelöst strykjärn... Skulle stryka mina gardiner innan jag hängde upp dem, men hur mycket jag än försökte så försvann inte skrynklorna. Så jag gav upp.
Istället tog jag tag i disken. Och nu sitter jag här.

Väntar på att höra något ifrån Erik. Ska äntligen träffas och prata idag. Är det tänkt alltså. Det var tänkt igår också egentligen. Men han kunde inte. Hoppas han får tid idag. Måste lösa detta. Jag kan inte gå och vänta på att han ska bestämma sig för vad han vill.

Nä, kanske man skulle gå och duscha och göra sig fin.
Återkommer kanske senare.

Att se dig igår fick mitt hjärta att brista. Jag fick en stor klump i magen, och gråten växte i halsen. Jag vågade nästan inte se på dig. Jag gömde mig bakom ett fejkat leende och låtsades allt var bra.
Inuti skrek jag. Jag älskar dig. Vill inte vara utan dig. Vad är det som har hänt mellan oss?? Varför gör vi så här mot varandra?

Antar att det är dags nu. Att skaffa egen blogg alltså. Fast jag vet inte riktigt vad jag ska skriva om. Mitt liv antar jag. Vi får se.