Ännu en dag



Jag är helt slut, både psykiskt och fysiskt. Vill mest bara gräva ner mig nånstans. Så mycket jag bekymrar mig över, och så mycket som känns så hopplöst just nu.
Hälsan och pengar är det som snurrar runt mest i huvudet just nu. Jag väntar på kallelser till både gyn och gastro. Och pengarna är helt slut, och jag vet inte hur jag ska klara mig i höst.

Har jag berättat att jag ska gå ett 15-veckors behandlingsprogram? Då den vanliga psykiatriska öppenvården inte räcker till för mina behov har jag nu blivit flyttad till mellanvården, och i spetember ska jag börja ett behandlingsprogram på 15 veckor, tre dagar i veckan. Det blir allt från gruppterapi, inviduella samtal och social träning till avslappningsövningar och aukepunktur. Jag ser detta som en jättestor chans för mig och känns som det kan bli min vändning på mycket., Problemet är bara att min aktivitetsersättning tar slut i september. Har sökt nytt, men får jag inte det beviljat kan jag därför inte gå detta 15-veckorsprogram, utan måste, efter ca 5 år sjukskrivning, tvinga mig ut i arbetslivet pang bom vilket jag inte kommer klara.
Så, nu väntar jag på besked från försäkringskassan. Dock fick jag veta att deras handläggningstid är 4 månader så därför kommer jag inte få svar förrän sept-okt och därför inte ha någon som helst "inkomst" i två månader.


Och jag vet inte hur jag ska klara detta. All jävla oro samlas som en klump i magen och idag vill jag inte ha någon som helst kontakt med omvärlden, så mobilen är avstängd!
Ångesten ligger där hela tiden, och jag skulle vilja, och behöva, ta theralen. Men det går inte för då blir jag en zombie och kan inte ta hand om min hund...
 
 

Nej, nog om det dåliga. För det har ju även hänt en bra sak! Jag har gått och blivit med pojkvän! <3
En fredagskväll för ett tag sen sprang jag ner till systembolaget, en halvtimme innan stängning. Och där var Han! Han med de vackraste ögonen jag nånsin sett. Jag kunde inte sluta titta, och det verkade inte Han heller kunna. Men inte kan man ta kontakt med någon på systemet. Vad säger man?! "Tjena, vad ska du köpa idag då?" Nej, det gick ju inte... Och med tunga steg betalade jag och gick därifrån (tyvärr hade jag lite bråttom)... Smsade min syster Lina direkt och berättade att jag just sett den vackraste man någonsin. Men men, vad skulle man göra. Bara hoppas att han inte var turist (Karlskrona vimlar av turister!) och hoppas på att träffa på honom fler gånger.

Senare på kvällen festade jag med Fija och Tora. Vi bestämde oss för att sticka ut till Playbar. Hade jätteskoj. Och plötsligt bara stod Han där. Och Han kände till och med Fija och Tora. Så vi började prata direkt, skojade om situationen på systemet, hur Han hade sett hur jag vänt mig om efter honom, hur Han velat skynda på sin kompis för att bli klar samtidigt som mig. Och sen dess har vi träffats! Och jag går runt på rosa moln när jag tänker på eller är med honom!! <3





Så nu vet ni det! =)
 
Nej, nu ska jag tvinga i mig lite mat, sen får vi se vad jag orkar och känner för att göra.
Puss
 
 

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0