Faller...




När jag faller, faller jag oftast till botten...

Först blir man dumpad av en av de finaste människor jag nånsin träffat.
Nu får jag reda på att det inte finns mycket jobb på hotellet så jag måste kanske sluta... Elin som egentligen ska jobba heltid får knappt ihop timmar till att jobba deltid ens. Möjligen kunde jag jobba på helgerna, men det kan man inte överleva på.
Så det blir till att ringa kärringarna på försäkringskassan och försöka reda ut hur jag ska göra framöver. Och så får jag skriva in mig i arbetsförmedlingen. Inte för att jag är berättigad till a-kassa, inte ens alfa-kassa, då jag varken gått ut gymnasiet eller jobbat tillräckligt länge.
Jag vill inte fortsätta gå på aktivitetsersättning och bara gå hemma. Det var så otroligt skönt att komma igång med nåt!

Allt gick så bra, underbar pojkvän och ett jobb jag trivs med. Men sen faller allt i bitar. Det var inte länge jag fick känna total lycka. Det är det aldrig...






Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0