enlitenflickasdagbok

Först och främst, förlåt att jag varit helt frånvarande en längre tid!!!

Sen vill jag även varna er för att detta kommer bli ett negativt, deppigt och kanske lite argt inlägg.


Jag har lite berg- och dalbanehumör just nu.
I måndags blev jag uppringd från jobbet som jag sökt på Möre hotell. De ville att jag skulle komma in på onsdagen och provjobba. Lyckan var total och det var omöjligt att somna på tisdagkväll. Men uppe med tuppen kl 6 kom jag till hotellet redo för att visa vad jag kunde! Och jag städade allt vad jag kunde, från 6 till 14. Min "chef" Elin visade mig hur hon gjorde, och jag gjorde likadant. Inte svårt, alla kan väl städa! Lite tunga lyft och städvagnen är tung att gå runt med, men annars inte så farligt.
När dagen var slut frågade hon om jag ville komma in nästa dag och även fredag, lördag och måndag och jobba. Och självklart vill jag det!
Så på torsdagen kommer jag in kl. 7 och börjar. Då får jag reda på att jag ska vara själv på lördag och måndag, för då är Elin ledig. Jaha tänker jag, det blir väl kanske lite jobbigt, för det tar ju ändå ett tag att komma in i jobbet, få rutiner och bli snabb m.m. Men jag kan ju inte direkt säga nåt.
Sen får jag också reda på att det kommer ett stort busslast med gäster på tisdagen, typ 25 rum ska vara städade på måndagen. Men tjosan, hur ska jag klara det??? Får även reda på att det ska komma ytterliggare två busslast med gäster senare i veckan, och att jag ska jobba varje dag, även på helgen då jag dessutom ska vara själv för Elin ska vara ledig.
Och nu har jag verkligen panik! Det var ju verkligen i rättan tid de fick hjälp, men de borde tänkt på det innan. Jag kommer inte vara ordentligt upplärd för att klara så mycket själv. Jag kommer glömma grejer, ta längre tid på mig och då kanske inte hinna städa alla rum.
I fredags jobbade jag tio timmar. Det vill jag helst inte göra igen, och kommer även ha svårt att göra det då jag inte kan lämna Lufsen ensam  så många timmar.
Och jag har inte fått någon särskild information om något, jag vet inte hur många timmar jag ska jobba i veckan, jag vet inte vad min timmlön är fast jag frågat fler gånger, jag har inte fått något anställningsbevis eller något annat. Jag vet inget, bara tiderna jag ska börja denna veckan och när jag ska jobba ensam.
Dessutom, om jag har förstått det rätt, så ska jag jobba varje dag och är endast ledig var tredje helg.
Ja jag vet, jag ska vara tacksam för att jag fått jobb, och det är jag. Men nu är jag livrädd för att jag gett mig in i något som jag inte kommer klara av.
Jag har pga min deperission vara sjukskriven och fått aktivitetsersättning i typ fem år nu. Har praktiserat, småjobbat och pluggat lite, men aldrig särskilt mycket, utan mest i min egen takt. Och kanske är hoppet från inget till jättemycket alldeles för stort. Tänk om jag går ner mig igen... Kanske jag ändå skulle tagit det lugnt i början och börjat med praktik eller nåt först, så att jag kommer igång mer sakta men säkert. Jag vet inte, jag vet ingenting...

Till råga på allt trillade jag i fredagskväll i trappan och slog min rygg. Nu har jag jätteont och jobbet kommer bli ännu jobbigare, och gå ännu långsammare.

Nåja, nog om det. Vi får väl se hur veckan blir. Hör ni inget ifrån mig på ett tag så är det för att jag jobbar långa dagar och sen somnar när jag kommer hem.




Och till sist; sluta snacka så mycket skit!!! Jag orkar inte höra mer, det knäcker mig trots att jag verkligen kämpar med att inte bry mig.

Skit samma.


Hejdå!