Skit på dig!




Jag är så arg och ledsen!!!

- Hur känns det att vara här?
- Jobbigt, jag vill inte vara här, men det vill väl ingen.
- Okej men då skriver jag ut dig.

Det var ungefär allt som sades. Hur kan dom göra så? På mindre än 5 minuter bedömde han mig. Jag orkade inte tjaffsa emot, jag var fortfarande påverkad av min medicin och ville helst bara sova. Och jag ville ju där ifrån. Hem till mamma, hem till min trygghet, hem till min egen säng. Men vem fan vill inte det?! Känner ingen som vill va där, som inte tycker det är jobbigt.

Förra gången jag var där träffade jag samma människa. Tog också ungefär 5 min och han sa att jag verkade alldeles för bra för att vara där, att jag inte alls hörde hemma där. Så han skrev ut mig då med. Då höll jag på att trappa upp min nya medicin och blev nästan som manisk av den, så visst kände jag mig jättebra och alldeles rastlös. Men det gick ju över på tre dagar. Och dom borde veta att det kan bli så av medicinen.
Dom flesta jag träffat är stora skithögar!!!
En jag träffade i Malmö ville tvunget veta varför jag mådde dåligt. Jag hade inget svar, men hon tjata och tjata. Vad fan vet jag, inte allt har en anledning, en förklaring.

När allt är kaos inuti, när allt känns hopplöst och tungt. Jag har jättesvårt att prata om det, vet inte vad jag ska säga. Och när man sitter där, och träffar en helt ny person och ska försöka förklara allt, det går bara inte. Men det borde dom fatta. Det är fan deras jobb att se, att läsa mellan raderna.


Nu blir det cola och massa gott. Mitt huvud spränger och jag vill bara skrika. Men det är okej. Så får man känna ibland.


Ta hand om er, och varandra.



Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0