Kaos!




Hela mitt liv är i kaos just nu.

Jag vet, det är inte hela världen att inte ha någon lägenhet, jag kan ju flytta hem till mina föräldrar.
MEN DET VILL JAG INTE!

Min hälsa är inte riktigt i form, som vanligt. Bland annat måste jag kolla upp en knöl i min mage.
MEN DET VÅGAR JAG INTE!

Min sömn, och hela min dygnsrytm när rubbad. Jag somnar inte förrän vid 4-tiden på morgonen och sover sen 12 timmar. Jag ställer klockan varje dag så att den ska väcka mig kl. 10.
MEN DET FUNKAR INTE!

Om en månad har jag inte längre någon inkomst. Jag kan inte gå till soc eftersom jag har lite pengar på mitt sparkonto (som jag inte vill ta av). Så jag måste börja jobba eller plugga heltid.
MEN DET KLARAR JAG INTE NU!




Så, då har jag fått tömma huvudet lite grann i alla fall.


Längtar till helgen då hela familjen ska träffas för att fira mammas 55årsdag och pappas 60årsdag. 

Sen lördagen blir det till Kris med en del vänner för att ha pizza/sushi och vin kväll. Jag försöker dock ha en helt vit månad, så får se hur det blir. Vad jag vet är i alla fall pizza alkoholfritt! =)



Jag drömde att jag var med i en tävling i ett barnprogram på tv. Det var en danstävling. Man var två i ett lag och mötte ett annat lag. Tävlingen gick ut på att man skulle dansa under en viss tid samtidigt som stegen räknades. Den som hade tagit flest "steg" när tiden var ute gick vidare. Man var tvungen att dansa, man fick alltså inte bara springa på stället typ.

Hur som helst så tävlade jag med en tjej (som var en mix av en hel drös av tjejer jag mött/känt i verkligheten) och vi vann. Vi tog 72 tusen steg, medan det förra rekordet var på 24 tusen. Men där var två lag till som skulle tävla, och medan vi satt och väntade på deras resultat kom vi på att vi nog inte räknades som barn längre, och antagligen inte fick vara med i tävlingen. Vi fick lite panik. Så vi bestämde oss för att vi skulle låtsas vara 18 år och verka så omogna som möjligt. Vi läste bland annat barnböcker, och skrattade åt ord som snopp, bajs och kiss (Vilket jag fortfarande gör i verkligheten).

Jag vet inte riktigt hur det gick, för jag minns inte mer. Men det var en väldigt rolig dröm, och jag dansade snabbare än blixten!

Så nu är jag danssugen på riktigt. Vill ut och svänga på de lurviga! Dansa som om ingen såg mig. Var längesen jag kunde vara så avslappnad och säker så att jag klara av att dansa. Tror inte jag hade kunnat det nu heller. Men jag saknar det!

Nu blir det tv.



Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0