enlitenflickasdagbok

Solen skiner. Jag bestämde mig för att cykla till Bergkvara för att överlämna påskägg till L och F. Det var underbart att träffa dom! Och det var trevligt att träffa Erik. Kändes faktiskt bra, vi kunde snacka som vanligt.
Jag älskar dom över allt annat och jag kommer sakna dom jättemycket. Men jag tror att Erik och jag kommer kunna bli riktigt bra kompisar. Kanske inte än, för jag är fortfarande så otroligt förälskad i honom. Men så småning om. Och jag vill hellre att vi ska vara kompisar är ingenting alls.

Tycker bara det är så jävla synd... Varför kunde vi inte träffas nu?! Vi båda hade problem när vi hoppa in i förhållandet. Nu känns det liksom mycket bättre.
Jag blommar upp på våren. Jag blir som bäst då. Jag blir glad, till och med lycklig. Jag blir vacker. Och jag älskar livet. Varför kunde vi inte träffas nu när jag visar upp den bästa sidan av mig?! Kanske allt hade blivit bra då.

Idag cykla jag som sagt till Bergkvara, eller till och med nästan Dalskär. Det är 6 km. Och sen cykla jag hem. Det blir 12 km! Och jag vet att det är ingenting om man jämför med dom som går på spinningpass flera gånger i veckan. Men för mig, som varit en zombie i två månader, så är detta ett jättesteg!!!
Jag gjorde det för min skull. Och jag gjorde det för er skull.
Älskade barn, ni är så fina! Erik har verkligen gjort ett jättebra jobb.
Och älskade Erik, du är en underbar människa som verkligen kan få en att le. Jag hoppas vi kan vara vänner, för du betyder så otroligt mycket för mig!